Även fast jag trivs så jäkla bra här nere. Även fast jag fått sjukt fina vänner som jag mår så bra av att vara nära. Även fast jag bor tillsammans med Adam som är något jag längtat efter så länge. Även fast skolan går bra och jag läser något jag tycker är kul. Även fast jag har alla dessa saker och mitt liv leker så är idag en sån där dag då jag bara längtar. Jag längtar efter mina fina, bästa vänner i Gävle. Jag längtar efter min mamma, min pappa och bästa brorsan. Mormor. Kusinerna. Huset och mitt gamla rum. Tryggheten, rutinerna och stödet. Saknar innebandyn och laget också.

Kan hålla på länge men tårarna är nära idag. Det är så sjukt mycket nu. Idag satt jag på skolan från 09.00 till 18.00 och när jag väl kom innanför dörren var det bara att vända för att gå och handla. Sen skulle jag laga mat också. Borde egentligen rita mera men nu är jag helt utslagen. Trött, sjuk och sentimental. Försöker göra det bästa av det med idol på tvn, tända ljus, mörk choklad och Cola, varvat med koppar te. 

Hade idag bara velat gå hem, lägga mig i soffan, ligga och skrika "när är det mat?!", bli serverad och sen klappad på huvudet av mamma. Efter det skulle jag vilja busa med brorsan, säga nått kul och skratta med pappa medan vi såg idol tillsammans. Mamma skulle komma med brickan full av fika i pausen och sen skulle vi bara mysa. Åh. Långt och sentimentalt, men aa. Trevlig helg på er!