erikaklang

Hej mina fina!

Trots att jag inte bloggat på över ett halvår är ni ändå några tappra som kikar in här, lär tacka för det!

 

Som alltid när jag får ett sug och dyker in här brukar jag ju köra en uppdatering på vad som hänt under tiden jag varit ute och flugit. En liten tillbakablick liksom. Men den här gången har det gått så sjukt lång tid och det är så mycket som har hänt i mitt liv sedan jag skrev sist. Detta kommer bli svårt, men tar det lite kort. Korta små kommentarer om några händelser som blir något långt.

 

Tittar man på det senaste inlägget skrev jag ju om stjärnorna från Edblad som jag önskade mig, har alla nu. Armbandet fick jag av mina bästa vänner Ida och Tuva när jag fyllde. Bara dagar efter att jag skrev det på bloggen. Så fina och uppmärksamma vänner. Örhängena fick jag av Adam den 14 jan när vi firade ett år och halsbandet köpte jag själv.

 

Thailandsresan blev underbar också. Den var sjukt bra för mitt välmående skulle jag säga. 16 dagar av sol, bad, värme, regn, sand mellan tårna, drinkar i poolbaren, vajjande palmer och umgänge med den jag älskar. Njutning.

 

En månad innan thailand reste jag till ett helt annat klimat. Packade väskorna men longkalsonger, jackor, skidor och pjäxor och tog flyget till Schwietz och Ischgl för en vecka i alperna. Sjuk njutning där med!

 

Har jobbat ovanligt mycket också. Jobbade nästan heltid på dagis och skola under våren och jag hade så himla kul. Att veta i förväg att jag skulle jobba si och så är mycket bättre för mig. Jag gillar planering. Men sen kom sommaren och barnen gick på sommarlov. Jag behövdes helt enkelt inte. Det var skönt att vara ledig samtidigt som depessionen av att bara vara hemma smög sig på. Hade inte lyckats hitta något sommarjobb då. Men en dag ringer min kompis pappa och bara frågar om jag vill jobba hos dom. Tackade såklart ja, utan att riktigt veta vad jag gav mig in på. Sitter nu i receptionen på Barn- och Ungdomspsykiatrin och jag tycker det är hur kul som helst! Det är en härlig kompott av sånt jag vet att jag är grym på samt tycker är jävligt kul. Sitta vid datorn, skriva, ha hand om viktiga papper, sortera och hålla ordning. Känner mig viktig och behövande.

 

Ni ser detta skulle bli kort, men blev långt. Älskar ju att skriva när jag väl börjar. Det kanske inte är skitbra, men jag tycker det är jävligt kul. Är det inte det som är viktigast? Jag gör det för mig själv. För att få ur mig lite saker då och då. Jag kommer aldrig bli någon proffsbloggare med vackra bilder, fina texter och krav på flera inlägg om dagen. Pallar inte det. Iallafall så tror jag att jag är tillbaka nu. Hej.