När jag ändå är inne på Darin spåret så kan faktiskt passa på att hylla han litegrann. Från att vara lite utav en älskare gick jag till hatare och nu är jag faktiskt en gillare igen.
Tycker ändå hans nya album Flashback är helt OK! Några bättre låtar, några sämre. Jag menar, så som det brukar vara med de flesta album. (förutom med the kooks, gahh) Han har blivit mycket mer disco av sig på senare tid.

Darin tränger ändå fram gamla minnen. Till exempel när jag om min lille b-friend på den tiden gick och såg en konsert med Darin tillsammas. haha. Det minnet är starkast.  Jag minns också när jag, Jonna, Putte, Victor och Emma kollade på Idolfinalen tillsammans och Darin förlorade. Alla blev ledsna utom Putte. Känslokall. Att jag hade tandställning som han. Eller varför inte Ida Nilsson, som nog var det största Darin fänet av oss alla. Jag minns hur vi dansade runt till Money for Nothing, sjöng, sjöng, sjöng, pluggade texter och danssteg.. Ja det är mycket som ploppar upp.. Fint med Nostalgi hörrni. Det kan även vara jävligt trevligt att dansa till de där gamla dängorna nu för tiden också. Men ändå är det som om han har fått den där hata-stämpeln och nog kommer han att få behålla den av många. Det är många som säkert tycker att hans låtar är toppen men som inte vågar stå för det. Bara för att andra tycker att han är fånig eller vad fan vet jag. Jag är säker!  Men jag släpper efter lite faktiskt. Man förändras. Han mognar även han, det märks ju i låtarna.  Kiss.

+
++
+++