Det har blivit hemskt lite bloggande nu. Känner att jag ligger efter otroligt.
Igår var Westlunds och våran familj i Berkinge iallafall. Ett utomhus bad med ruschkanor m.m ner i en sjö. Det är riktigt mysigt där!




Det fanns liksom däck både med två och med en plats.

Sanna och jag började åka baklänges i början av dagen. På slutet åkte alla baklänges, jag lovar.Till och med de allra minsta med pappor. Men jag förstår dom. Det var 3 gånger så kul!

Sanna i frittfall.

Pappa fyllde år också dagen till ära. Så vi sjöng och hade tårtkalas. Grattis!

Sen kan jag inte undvika att berätta om en sak. Killen med stort K. Ni vet desperationen hur den sätter igång när man vet att man kanske aldrig kommer att se han något mer. Hur det kicklas i kroppen då han kollar på en, man kollar tillbaka och ögon möts på ett mystiskt sätt. Hur han ler och man bara storflinar tillbakaungefär. Det känns iallafall som så. Hur man hamnar i pinsamma situationer och går förbi varandra flera gånger. Det där ynka fega hejet då man känner att man håller på att gå av. Åh,    Jag vill träffa han. Nästan som en kontakt annons, kommentera inlägget om det var du! herregud. Ganska otroligt att jag, Jag känner så här. Hmmm.

jag fick han lite på bild. haha . jag drömmer.